Vilken dag asså...,
började "sådär" men men.
Kom till jobbet och vart direkt lugnare tack vare att man trivs och har underbara arbetskollegor.
Och patienterna är så Goa!!!
Idag har det vart full rulle så tiden har flugit förbi.
Nackdelen för mig är att jag fäster mig för lätt för mina äldre,
känslomänniska som man e...
Nu är jag hemma och ska strax lägga mig och hoppas på en natts sömn.
E helt slut.
Man sover inte så bra när tankarna snurrar och lilleman vaknar då och då,
tror det är nattskräck som börjat härja för honom stackarn.
Minns att Novah oxå sov såhär när hon var ca 1,5-2 år.
Saknar min morfar nåt så grönj*vligt mycket asså,
efter en dag som denna vill jag inget hellre än att bara ligga i hans famn och kramas.
Finns inget mysigare än att kramas med morfar,
min gogubbe,
morfars flicka tills jag dör!!!
Han e så bäst!
Imorrn e jag ledig så undrar vad man ska hitta på,
ta det lugnt en stund men sen ska jag nog ut och promenera eller så,
lyssna på musik på högsta volym och bara va!

Nä nu e det dags att sova,
nattinatt ?

Ibland finner man inga ord,
ibland mår man inge bra alls men biter ihop och gör sitt,
man gör det som måstes.
Det som behövs....
Man har inte alltid något val,
hur det än svider,
man biter ihop!

När jag ser mig själv i spegeln så undrar jag ibland:
Varför gör jag såhär mot mig själv?!
Varför är det såhär!?
Finns det verkligen inget annat sätt?