Igår sprang jag och Elliot skogåsloppet på 800 meter (va nog längre).
Elliot va SÅ himla duktig,
han drog iväg med sån fart från start,
haha jag fick verkligen KUTA för att hinna ikapp ungen haha.
Han var sååå stolt när han fick sin medan,
sen fick han glass såklart och det bästa av allt var nog att få träffa fåret Shaun och hoppa i hoppborgen tror jag.

Mammas duktiga pojke!!
Så stolt!!

Jag vet inte hur mkt mer jag orkar...
Ständiga tjafs osv osv....,
tar så sjukt mkt på min energi och mitt psyke.
Jag tror jag håller på att gå in i väggen,
men vem fan bryr sig...
Det e för mycket samtidigt hela tiden,
jag har fortfarande inte fått tid att sörja morfar ordentligt och bearbeta det så han spökar i mitt huvud hela tiden.
Saknar honom som jag vet inte vad.
Har förlorat många i mitt liv men aldrig någon som stod mig SÅ nära och som betydde SÅ mycket som morfar.
Min första stora kärlek här i livet,
min hjälte och idol!!

Jag orkar inte....
Elliot och Novah är luften jag andas.
Novah ser jag inte lika mkt längre som förr men Elliot har jag 24/7.
Mammas pojke!