Gooood morgon alla glada!

Jag hoppas ni har sovit gott,

det har jag!

Vaknade kl 6 ca och kände mig pigg,

så klev upp och drack kaffe i min ensamhet medans alla sov som stockar,

super mysigt faktiskt!!

Nu sitter jag i köket,

bloggar och dricker kaffe med lilleman breve mig som käkar frulle,

kollar youtube på pappas telefon och e glad.

Resten av familjen sover,

Novah kommer om ca 2 timmar.

Hon/vi ska på Alvas kalas idag som har Unicorn tema,

superkuuul!

Då får lilleman hänga med pappa en stund.

Inte superkul för tjejerna om en liten plutt springer runt o

stör lekarna.

Tror oxå Novah kan tycka det e skönt

att få hänga med sin vän UTAN lillebror

hack i häl.

Usch vilket tråkigt väder det är ute,

kallt och grått.

Men,

allt regn osv behövs verkligen.

Undrar hur denna sommar blir då det redan är sån torka,

får hoppas att det regn som kommer hjälper.

Tvivlar men hoppas!

Blir att klä sig varmt idag.

Jag tycker det e dåligt att man inte kan lägga in en bild så den blir liten via mobilen.

Tycker det ser så dumt ut när bilden e

SKITSTOR och så kanske

man skrivit så lite att texten knappt syns.

Ibland säger en bild ALLT!

Jag ber om ursäkt över att jag skriver mycket om värmland och min morfar,

kanske inte så kul läsning för er men det är lite som terapi för mig att skriva om det/honom.

Min morfar var inte bara min morfar för mig som jag träffade en gång om året...,

han var min andra halva,

min absolut BÄSTA BÄSTA vän sen jag var liten,

han var mitt absoluta ALLT.

Hade jag inte haft mina barn idag hade jag redan vart hos honom för längesen kan jag säga.

Det är så svårt att leva utan honom,

jag vet inte hur man gör.

Barnen är luften jag andas,

men utan dom hade jag aldrig orkat ens försöka.

Dom ger mig kraft varje dag,

och dom älskade sin gammelmorfar och han älskade dom.

Jisses vad stolt han var när han fick bli gammelmorfar.

Novah var hans första barnbarnsbarn och den kärleken och stoltheten var SÅ vacker!!

Min son är även döpt efter min älskade morfar.

Morfar hette Pentti Juhani Sevilä,

gjorde en *twist* på namnet bara med stavelsen,

så sonen heter Elliot Johani Sevilä.

DET vart morfar så så stolt över med,

superkul.

Jag är så himla glad över alla foton vi har tillsammans,

det är MÅNGA.

Varenda lov och ledig tid jag kunde spendera hos morfar och mormor Ann så var jag där.

Hos dom har jag alltid haft mitt paradis och även mina

barn spenderar en vecka där varje sommar sen dom oxå va små nu.

En viss tomhet utan morfar finns juh självklart,

men vi har vår underbara mormor Ann som vi älskar massor!!

Nu är det bara 69 dagar kvar tills vi är där igen!!

Som vi längtar!!

Om exakt en vecka är det precis ett år sen som morfar spred sina vackra vingar till en plats

där vi ej kan va tillsammans mer...

Saknaden är så jobbig.

Jag tror inte att samma grindar öppnas för mig när det e min tur.

Min morfar var helt flawless,

aldrig ens arg eller irriterad.

Och OJ vad han har kämpat i sitt liv för att komma dit han var.

Han började sitt liv genom att vara ett finskt krigsbarn,

sen har hans resa vart svår MEN han lyckades.

Han var stor inom LO Metall oxå.

Jag har en liten "bok" om hans resa som hans fru skrivit,

mycket intressant att läsa även om man

inte kände honom.

Min man grät tom när han läste igenom den.

Vilken kämpe!

Helt galet att allt med hans aska inte e klart än.

Såfort någon går bort så kommer alla gamar fram och ska dra i allt.

USCH!

Morfar hade sin önskan klar och det är att bli spridd i havet mellan Sverige och Finland,

men det finns dom som tycker annat,

dom vill göra som DOM vill ha det.

Men jag hoppas hoppas verkligen att vi får igenom det så att morfar får som HAN ville ha det.

Jag har tappat den lilla respekt jag hade för vissa helt,

tycker det är skamligt att bete sig så.

Denna lyssnar jag ofta på,

blandade känslor men ibland får man ut dom jobbigaste känslorna

så man kan orka lite till.

Ibland ler jag bara för att alla fina minnen spelas

upp som en fin film i mitt hjärta.