Det känns fortfarande helt overklighet att han är borta ,
samtidigt som jag inte kan sluta ha så så ont av all saknad efter morfar.
Jobbade idag till kl 13,
har stängt av alla känslor så gott jag kunnat hela dagen men nu håller jag på att bryta ihop totalt.
Plus att lilla Elliot här hemma vägrat sova idag så han är övertrött och så gosig...,
trots deluxe!!
Ja alla som har barn vet hur mysiga övertrötta barn kan vara.
Hans pappa försöker verkligen ta honom så jag får andas men Elliot är SÅ mammig.
Just nu sitter han dock lugnt i soffan och jag på balkongen!!

Påvägen hem från jobbet så plockade jag en bukett till morfar,
blev fin tycker jag och jag vet att
morfar hade älskat den!!
Han blev lika glad varje gång man plockade en bukett till honom,
som han ställde där han satt i drack sitt kaffe och även sitt te på kvällen!

Kajsa o Amilion kom förbi en sväng idag,
men grabbarna bara bråkade.
Vet inte varför dom gjorde det,
dom e väl för vana med varandra kanske.
Haha söta ändå!
Men varken jag o Kajsa orkade så dom åkte hem.
Jag planterade äntligen om våra blommor osv och vattnade på baksidan,
snacka om att det var snustorrt.

Herreguuuud denna smärta...
Jag orkar inte men har inget val.
Livets gång och ja jag vet han var gammal osv osv ,
orkar inte höra allas dumma kommentarer om det för det hjälper inte.
Han var ändå min bästa vän som jag saknar ihjäl mig efter.
Mitt hjärta blöder o min älskling försöker plåstra om mig konstant vilket han ska ha en eloge för.

Nu ska jag sätta mig i soffan med mina killar o bara vara tills middagen e klar,
som blir pulled beef med bröd o grönsaker.
Mums!