Äntligen är dagen D här,
vi är påväg till morfar och Ann nu.
Som jag längtat asså.
Det bästa med varenda år är när vi är hos dom och myser.
Mitt paradis e med dom i sköna underbara Värmland.
Elliot somnade nyss i bilen,
Novah kollar på paddan,
Matsen kör och jag passar på att blogga lite påvägen.
Morfar åkte in till sjukhuset igårmorse,
men han är redan bättre berättade Ann så det e skönt.
Han e inte klar än på denna jord,
struntar i att han e gammal,
det e INTE dags än.
Så som ni älskar er mamma eller pappa osv,
SÅ älskar jag min morfar.
Han är min hjälte,
min min min,
han och jag har alltid haft ett speciellt band oss emellan.
Få som vet och förstår hur mkt han verkligen betyder för mig.
Bara tanken på att han försvinner en dag knäcker mig,
utan att överdriva.
Jag vet inte vem jag är utan min morfar! Varenda lov PLUS semester har jag alltid spenderat med morfar och Ann.
Jag älskar att vara där,
gör mig inget att det inte finns mottagning osv,
naturen är amazing!
Plus,
jag e inte där för att facebooka,
jag e där för att vara med dom!
Bästa stället jag vet på hela planeten e hos dom!!
Och världens bästa man ( min ),
kör hela vägen dit,
sover kvar en natt och sen kör han hem igen,
han ska till NY med sin mor bror och hennes vän.
Svärmor fyller 70,
det fick hon i present!
Så vi kör en vecka ifrån varandra,
kommer sakna honom såklart,
men som sagt,
när jag e hos morfar så glöms allt annat bort.
Jag finner sånt lugn där,
går ej att beskriva!

Ha det fint,
kanske skriver sen!

??