Jag vill så gärna bara skriva av mig om allt som händer runtomkring mig i mitt liv men jag kan inte,
det skulle förstöra så mkt,
men samtidigt undrar jag om det kanske e det som behövs?
Jag vet att vissa som läser min blogg bara sitter o kollar efter saker att skvallra om både till andra och sånt som kan skvallras till min man för att skapa konflikter.
Vissa släpper lixom inte taget helt någonsin och då är det bäst att bara vara tyst istället,
tyvärr!
Men jag är inne i en jobbig bubbla just nu,
mår inte så himla bra som jag kanske ger sken av,
men vem orkar lyssna på sånt?!?
Finns så himla mycket jag vill göra men inte kan!
Jag vill bara komma ifrån allt en stund,
inte bara vara mamma,
jag vill få kunna vara mig själv ensam någon gång oxå.

Jag längtar tillbaka till min morfar och bonusmormor,
mådde så himla bra när jag o mina 2 barn var där.
Det var lugnt o mysigt,
inga tjafs alls och alla var glada och den kärlek man får där finns helt enkelt bara där!!
Min morfar och bonusmormor är utan tvekan dom finaste jag känner!
Kärlek och harmoni!!

Nästa fredag fyller världens bästa kille hela 1 år,
ska bli kul att se vilka som bryr sig om att komma!!
Vi har kalaset på lördagen då det jobbas på fredagen!
Kan knappt fatta att det redan gått ett helt år,
tiden går så fort!!
Från att räkna månader och veckor osv till att han är ett år!!
Min lilla kung!!
För mina barn går jag genom eld och vatten,
finns inget jag inte gör för dom!
Jag avgudar mina älsklingar MEN jag behöver oxå få ladda mina batterier ibland!!!

Jag kräver inte mkt i mitt liv,
ärlighet,
lojalitet,
kärlek och tillit.
Vänskap!
Såna saker är viktiga för mig!
Detta med draman eller festa jämt och snacka skit om varandra bakom ryggen osv är verkligen inte min grej.
Självklart kan även jag dricka nåt ibland men jag festar inte,
och det e inte alls ofta jag dricker heller.
Jag dricker hellre te, kaffe eller varm oboy och myser!
Och sen slipper man den där hemska baksmällan oxå haha!!

Samtidigt som jag längtar efter att lilleman börjar på dagis så känner jag även en stor panik,
kommer det gå bra?
Kommer dom lära känna honom?
Kommer han råka ut för något?
Asså det e min bebis,
det känns läskigt att någon annan ska ta hand om honom plötsligt efter att jag gjort det 24/7 i ett år,
hjälp!!!
Han somnar bara i famnen,
kommer han kunna sova på dagis?
Han äter inte helt själv ännu,
kommer någon ta sig tid att mata honom?
Kommer han få i sig ordentligt med mat?
Hur kommer som agera om något annat barn e dum mot honom?

Jag kan även berätta att jag är den där jobbiga mamman som ifrågasätter allt och klagar direkt om något stör mig eller att jag e missnöjd osv.
Ja ni som jobbar med personal förstår vilken typ av mamma jag menar att jag är!!
Jag låter inte saker glida förbi bara sådär,
pratar även med barnens föräldrar om deras barn gjort något mot mitt barn.
Sån e jag,
haha jävligt jobbig!!
Men e jag verkligen ensam om det när det handlar om ens barn?

Jag står iaf för det,
är verkligen inte rädd för att säg ifrån kan jag lova!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har varken tid eller lust för dramaqueens så låt.mig vara utanför ert shit. Haha att ni orkar. Aja men vissa växer aldrig upp så är det. Till er alla som inte vet så är jag och m ej tillsammans längre sen några månader och det kommer vi aldr...

Idag är det valborg , någon brasa ska jag o sonen såklart dra iväg och kolla på! Vart vet jag inte än dock men lutar mot Huddinge iaf. Och imorrn e vi lediga vilket alltid är skönt. På jobbet är det lite halvjobbig stämning just nu men vi hål...

Först av allt vill jag verkligen be dig om ursäkt för hur jag avslutade allt, förlåt för att jag sårade dig så.... Det finns en låt som jag lyssnar på där jag tänker på dig , Ja förutom "Så vill stjärnorna " såklart . Ricky Rose - Om du var här ...

Jag är så tacksam för dom vänner jag i livet, dom som även är min familj. Mina barn ser dom som familj och känner dom väl och jag kan räkna dom på en hand ! Dom som alltid funnits i våra liv! Sen har man arbetskollegor som man pratar med och s...