Att bo med sin mamma igen när man är 32 och 2 barns mamma är inte det roligaste men men ibland har man inge val.
Söker eget som en tok men det e verkligen INTE lätt att hitta.

Jag mår bra för er som undrar eller bara är nyfikna.
Jag kommer nog ha svårt i början att vara utan min lilla kille en hel vecka,
men vet att han har det bra hos sin pappa då det e juh skönt det.
Vi är sams och bråkar inte vilket oxå är skönt.

Novah åkte hem till sin pappa idag,
helgen har vart bra.
Hon var på sitt första disko igår,
det hade vart kul sa hon.

Vi har vart ute massor i nya lekparken som vi har precis utanför oss.
Den blev fin men jag saknar dock något för dom minsta faktiskt.
Elliot är såpass motorisk att han lärde sig på en minut att klättra upp själv men dom som är mindre skulle juh kunnat fått något.
Men men den e fin iaf!

På tisdag begravs morfars urna...
Jag tänker inte vara med på den delen faktiskt för det var inte alls vad han ville.
Han ville bli spridd mellan Sverige och Finland i havet och den mannens sista önskan,
enda önskan han bett om får han ej uppfylld.
Det tänker inte jag stötta.
Plus att jag orkar ärligt talat inte det,
för jobbigt.
För vissa är det ingen stor sak medans det är jättestort för mig.
Men för mig var det inte bara en gammal man som försvann,
det var min andra halva som lämnade mig.
Jag är så tom utan morfar men jag vet stt det kommer bli ?lättare? med tiden.
För mig är det fortfarande så färskt,
inget har läkt....

Morfar,
jag saknar dig så himla mycket.
Den som hade fått mig att må bättre är den som lämnat....

Ikväll efter allt lekande i parkerna häromkring så tog jag och Elliot en fika hos vår Unni,
det var mysigt!

Min lilleman sover som en stock breve mig här i sängen.
Jag lyssnar på musik i hörlurarna och skriver,
kollar runt på nätet och funderar på om jag ska lägga mig och sova bara...
Vill att denna dag tar slut samtidigt som jag finner lugnet i mörkret på kvällen...