Varje år denna dag har jag en sådan klump i magen,
att den inte blir lättare att bära förstår jag ej.
Det var den första stora sorgen jag fick uppleva, kanske därför.

Vaknade 5.30 ich klev upp,
såg på mina fina killar som låg och sov sött breve varandra och kände mig lycklig.
Tacksam för dom!
Gjorde kaffe o satte mig på balkongen och satte igång Ulf Lundells låt Öppna landskap som alltid.
Gick till centrum för att köpa cigg o insåg att det va 20 minuter kvar tills ica öppnar så passar på att blogga lite under tiden då.

30 år har det gått idag sen du togs ifrån oss alldeles för tidigt morbror.
Du är så saknad av oss alla,
tänker extra mycket på mamma idag som inte bara fick sin bror stulen utan även sin bästa vän.
Dom hade verkligen ett starkt band.
Du försvann för tidigt Seppo!

Varje år minns jag den morgonen som mamma satte sig breve mig på baksidan,
Jag väntade på dig för du hade lovat att komma till oss den dagen...
Jag minns så väl hur mamma kämpar med sitt leende som jag tyckte såg konstigt ut och idag förstår man varför ,
hon kämpade med ett totalt krossat hjärta och ska berätta för sitt lilla barn hur hennes älskade älskade morbror som hon älskar aldrig mer kommer komma tillbaka.

Fy fan va tungt!
Men hon är den starkaste kvinna jag känner.

Jag själv klarade inte alls av att berätta för min dotter när hennes gammelmorfar somnat in... det gjorde min mamma och det är jag tacksam för,
Jag klarade inte av det alls.
Många har vi förlorat men för min del är det morfars död som krossat mitt hjärta hårdast, det är ett sår som aldrig kommer läka även om jag ler idag när jag pratar om honom eller tänker på honom.
Han fick somna in utan smärta som varje äldre bör få göra.
Morbror blev mördad,
han var för ung.
Tänk att jag är 9 år äldre idag än han var dagen han dog,
sjukt.

När jag kommer hem ska jag som alltid tända ljuset för honom och lyssna på hans låtar som han älskade och dom som spelades på hans vackra begravning.

Ha en underbar dag ni som läser!