När man är den som alltid finns för andra och sen blir boven i dramat så lessnar man kan jag säga.
När man vet mer om folk än dom förstår och dom sen säger saker om en som inte ens stämmer så undrar man,
är detta värt det?
Hur mkt skit tror folk att man orkar svälja innan jag börjar spy själv?
Alla har en gräns ,
ÄVEN jag.
Snälla kasta inte sten i glashus om du inte förstår att det kan gå sönder.
Jag är ganska less på att alltid ställa upp och finnas där när man sen får skit.
Jag har varken tid eller lust för drama och sånt i mitt liv,
håll mig utanför dramat tack.
Jag lever mitt liv i lugn och ro och vill bara omringa mig med likasinnade.
Jag tänker inte vara ett andrahandsval eller finnas enbart när det passar er.
Antingen är man vänner eller inte och hugg i ryggen e inte min grej ,
e juh tur för många!