Självklart skulle man vilja träffa någon och känna dom där fjärilarna i magen,
men gång på gång blir man påmind om varför man är singel.
Oftast helt ärligt genom att man hör hur ens vänner genomgår onödiga tjafs eller någons partner är svartsjuk osv,
sånt går så bort för mig.
Efter ett 12 år långt förhållande som innehöll svartsjuka och lögner och noll intresse i förhållandet så lever jag helre singel och lycklig.

Det är så viktigt att man låter sin partner ha sin egentid och låta den andra få träffa sina vänner spontant eller planerat osv utan jidder och svartsjuka.

Det måste juh vara så otroligt jobbigt att ens vara svartsjuk,
måste juh ta så mycket energi tänker jag.

Jag själv är mån om min egentid,
viktigt att träffa mins vänner och får jag inte vara spontan så får det vara.
Man måste kunna lita på varandra för annars går det inte.
Och sambo kommer jag absolut inte bli igen,
jag måste få ha mitt eget hem där jag känner mig trygg osv,
sen om man sover ofta hos varandra är en annan sak.

Fungerar man inte bra tillsammans med mina vänner så går det inte heller,
det är så viktigt.

Varannan vecka är jag mamma och då har jag inte heller tiden att låta någon snubbe komma i första hand och det är något man måste acceptera!!